Historien om projektledaren Evas första dag på jobbet
Eva brinner tidigt för projekt
Det här är en historia om en projektledare med stora ambitioner. Låt oss kalla henne Eva. Ända sedan hon gick i skolan var det något med projekt som stimulerade henne. Grupparbetena var ju små projekt och det var så himla kul att få med sig de andra i gruppen. Hon drömde stort – ”en gång ska jag bli projektledare på riktigt”. Tänk att få så många personer med sig enligt en överenskommen plan tänkte hon för sig själv. Det är min dröm! Eva bestämde sig för att bli expert på projektledning och sökte och kom in.
Första dagen på jobbet
Fem mycket spännande och intressanta år gick och som nybakad kommer hon ut till Stora Företaget. De som mötte Eva på spårvagnen måste ha sett hur hennes entusiasm formligen lyste i ansiktet på henne.
Den chef som skulle ha mött henne i receptionen och introducerat henne var inte på plats så var det ok att hon tog tag i projektet med en gång ”så fixar vi resten sen”? Ja, vad svarar en ambitiös projektledare? ”Klart jag kan!” sa hon entusiastiskt. ”Bra – har förresten projektmöte om en timme – det blir en bra start” fick hon veta.
Första projektmötet
En timme gick och mötet var igång. Möte, förresten. Det var mer ”hela havet stormar”. Några var definitivt inte överens om projektmålen. Några ville hellre jobba med ett annat projekt i ett varmare land. Några drömde sig ut genom fönstret. Andra ägnade sig nog mer åt internpolitik. Det var kaos. Få tog notis om Eva och om de gjorde det så kändes det inte som de ville henne väl. Många av projektmedlemmarna hade under projektens gång utvecklat mycket effektiva härskartekniker.
Evas lista efter första projektmötet över åtgärder som behövs för att få upp projektet på banan igen var lång, men värst var nog ändå den kupp några genomförde när hon granskat en projektplan som satt på väggen och återvände till sin plats. Någon hade lagt ett USB-minne med kontakten uppåt. Då Eva var inne i tankarna kring hur detta kaos ska hanteras så satte hon sig. Rakt på… USB-minnet gör ont i Evas lår. Mycket ont. Men, det är första mötet så Eva håller tårarna tillbaka. Mötet avslutas och alla lämnar rummet där mötet hållits.
Eva söker stöd
Eva är chockad. ÄR detta verkligen AB Stora Företaget? Det företag hon läst om och beundrat så länge? Har hon bara haft otur? Hade hon gjort något fel? Har hon det som krävs? Tvivlet kommer krypande. Då kommer hon på att det sitter fler projektledare, de erfarna, uppe på plan 4. Där kan hon säkert vädra sina tankar och få reda på om det finns något hon missat idag.
Korridoren är rätt tom. Men hon HÖR att någon sitter och arbetar. Laptopens tangenter smattrar. Hon närmar sig rummet och när hon står utanför dörren tittar mannen bakom laptopen upp. ”Äntligen en projektledare som förstår mig” tänker hon förhoppningsfullt. Den glädjen blir kortvarig: mannen ler och återvänder med sin blick och sjunker åter in i sitt arbete bakom datorn. Eva skulle senare få en viss förståelse för varför det var så viktigt att ta vara på tiden framför datorn.
”Han har säkert något viktigt som han måste hinna klart med” tänker Eva och styr mot kaffeautomaten. Klockan är snart 10 så fika ska han väl ha – de andra verkar vara ute, så när han väl visar sig vid automaten ska hon genskjuta honom. Det blir en bra plan, tänkte Eva. Så tystnar knappandet, en stol åker ut och steg fortplantas i korridoren. ”Hurra, nu kommer
räddningen!” tänkte Eva. Samme man ser nu Eva och ler igen, går förbi och till automaten för att få sin pappmugg med kaffe. ”Ursäkta jag heter Eva, jag började idag….” började hon trevande. ”Ja just det ja, projektledare, eller hur svarar mannen.” ”Det stämmer” svarade Eva och det började för första gången på länge kännas hoppfullt. När Eva känner det första förtroendet växa kommer allt i en flod. Hon berättar om vad som skett, hur hon introducerats eller snarare om bristen på introduktion. Han verkade ju så erfaren, så här fanns säkert hjälp att få.
Verkligheten hinner ifatt
När hon kommer in på stämningen på mötet lyckas hon hålla känslorna i styr, fast hon kände hur benen skakade. Mannen ler det där leendet igen och tillägger ”Välkommen! Det är så vi gör här – ALLA har utsatts för det där!” ”Se det som vårt sätt att härda dig” (Senare skulle Eva tänka ”…och för att stuka mig”). Han vände sig om och började gå bortåt i korridoren. ”Men det här då…” började Eva och Erik vände sig mot henne, nu på kanske tio meters avstånd ”…någon riggade ett USB-minne så jag satte mig på det…” och nu kunde hon inte hålla tårarna tillbaka längre.
”Det händer aldrig på MINA projektmöten” sa Erik och fortsatte mot sitt rum.
***
Epilog
Eva och Erik är fingerade namn. Även arbetsrollerna och uppgifterna är fingerade.
På vilka arbetsplatser agerar man så här – varför gör man det – och vad går att göra åt det?
Historien bygger på verkliga händelser.
Related posts:
The post Historien om projektledaren Evas första dag på jobbet appeared first on Johan Lange.
